boy meets girl. girl farts

 Satt och diskuterade killars och tjejers försök att få komma till idag. Killar har läst The Game och King, och har där hittat sitt trofébeteende. Tjejer är dumma. Okej kanske inte, men jag är. Killar och tjejer vet vad de ska säga för att få uppmärksamhet och intresse. Det där sexigt nonchalanta som man inte riktigt kommer åt, eller underfund med. Att vara svår men fortfarande behålla intresse. Jag är totalt tvärt emot. Antingen så tröttnar jag, eller ser inget intressant i människan... och då är det bara att vinka honom hejdå, och tyvärr gör jag det tydligt. Eller så blir jag superintresserad och tappar helt greppet om vad man egentligen borde säga eller göra (ja det finns ett borde). 

Om världens absolut snyggaste kille på jorden hade kommit fram till mig och pratat hade det inte varit några problem, och jag hade tackat för mig och gått vidare. Mega hunkarna faller oftast inte mig i smaken. Men när den där lagom snygga killen med världens härligaste ögon kommit fram och frågat något sådär lagom nonchigt, vanligt eller flörtigt kan jag lika gärna hänga en snara runt halsen. Jag babblar, skrattar hästliknande, välter glas, och snubblar. Inte ens de jävligaste tycker det är charmigt. Jag sitter inte här och dumförklarar mig, eller försöker vara dum mot någon, då ingen är förjävlig. Jag undrar bara varför jag ska bli så jävla nervös att jag börjar prata om jonglering och valbajs när killen med ögonen kommer fram.  

Nu ska jag ut på forskningsjakt. Inom snar framtid ska ni få den perfekta guiden på allt vad man inte ska göra på jakten. Det kommer alltså innebära att allt som inte står i den, är okej.