att dissikera en groda

RiXkya xudmfbenalts, [url=http://ljxtuohonanp.com/]ljxtuohonanp[/url], [link=http://dolvklrbspnj.com/]dolvklrbspnj[/link], http://ywhywnxrttqy.com/

Buildings are quite expensive and not everybody is able to buy it. But, home loans are invented to aid people in such kind of hard situations.

man blir väldigt filosofisk av att röka :) undrar om det är något vetenskapligt i det eller bara tankar och känslor som man själv styr

detta är mitt enda och största problem.

jag tror det är när man inte tänker, utan bara gör, som de bästa sakerna händer. När magen, hjärtat eller vad det nu är får tala.

Man vrider, vänder och analyserar för att man tror att hjärnan behöver nysta upp tankarna för att se dom klarare? Jag tror i själva verket att det oftare ger en tvärtomeffekt där man gräver så djupt att man plötsligt inte ser dagsljuset nere i gropen längre. Det är så jävla svårt att bryta gamla tankemönster, är man van att grubbla sker det per automatik, men det går och när man kan fokusera om så finns det helt plötsligt en massa tid för andra och mer inspirerade tankar.

Cimon...återigen har du lyckats att träffa huvudet på spiken med full kraft. kommer nog inte kunna sluta le på ett tag...

Håller med fullständigt. Men du är ju verkligen en sån där typisk grubblare, du. Det är svårt at lägga av med det. Jag grubblar också för mycket, ibland kan jag bli så trött på att jag lägger för mycket energi på att vara snygg också. Då tänker jag att jag ska sluta vara ett objekt för andra och bara vara mig själv. Skitnöjd när jag har kommit på det, precis som du här ovan. Så tror jag att jag ska sluta vara ytlig och känner mig stolt över den framgången. Men... Jag ger dig några dagar så sitter du och grubblar igen.

Det stavas "dissekera".

När vi drabbas av sorg och smärta blir livet plötsligt så meningslöst.
Man saknar någons skratt så mycket att man vill dö. Kärlek är en sak. Vanan en annan. Vanan att ha någon där, någon som bryr sig så mycket. Vi människor tycker inte om förändring. Men om det är något vi kan vara säkra på så är det att livet förändras. Man saknar någons röst så mycket att man försöker härma den högt för sig själv i sin tomma lägenhet. Man lyssnar på filmer, tittar på kort på sin älskade och kan aldrig sluta hoppas.

Min kille lämnade mig i förrgår och jag har aldrig varit med om något vidrigare. Vi hade varit tillsammans lite mer än ett år. Jag lever och andas på hoppet numera. Det är jävligt plågsamt det också. För man ha ett definitivt slut för att kunna gå vidare. En dag när den värsta sorgen är över står man där och tittar på sig själv i spegeln och undrar. Vad håller oss kvar här egentligen?

Du är så jävla modig. Och snygg som få.

Livet är skumt, hade just en sån superlång diskussion om precis detta. HOn tar saker för vad dom är ,accepterar läget och jag analyserar och bryter ner varenda bit i molekyler för att försöka förstå och bli förstådd. Sen hamnar jag på denna bloggen direkt efter...hur ofta kommer tecknen och vilka ska man se till och vilka ignorera eller ska man bara se eller bara ignorera?

Cheer up!

"YOU CAN DO IT!"

http://www.youtube.com/watch?v=VZ2HcRl4wSk

kram.z

i mörka tider, behöver man lite
cheeeer up, tänkte jag. värt ett försök?

lärarinnan ställer frågor till barnen. vad är det som har fyra ben, är brunt och lever i skogen? älgen, svarar elsa. rätt tänkt, säger lärarinnan, men det kunde också vara ett rådjur. vad är grönt och hoppar i gräset? gräshoppa, svarar ulla. rätt tänkt, men det kunde vara en groda också. då ställer gösta en fråga till lärarinnan. vad är det som är stort och hårt när fröken stoppar det i munnen men litet och mjukt när den tas ut? lärarinnan ger gösta en örfil, men han fortsätter: rätt tänkt, men det kunde vara tuggummi också!

hehe, lite kul? fan,
upp med hakan!

kram. z

Cimon, jag önskar det fanns fler killar som du. Som tänker. Alla jag träffar är så jävla blåsta:(

Gud, vad jag känner igen mig. Jag håller på att analysera sönder hela mig själv. Jag har verkligen försökt att sluta och i perioder går det bättre, men till slut så hamnar jag där igen. Ändå vet jag att det bara blir värre ju mer jag håller på...hopplöst!!

Livet är komplicerat och fullt av problem. Så är det och man måste acceptera det, punkt slut.
Ett "obefintligt problem" är inte obefintligt så länge det stör en och får en att grubbla. Jag tror människans hjärna är klok nog att slå bort de egentligt obefintliga problemen. Så de problem som kvarstår i ens tankar - ja de är faktiskt RIKTIGA problem.
Jag tror inte att man kan finna ro, njuta eller känna sig nöjd med sig själv genom att bara sluta tänka på ens problem. Tänk själv: Har problem i världen (så som t.ex. fattigdom och hungersnöd) någonsin lösts eller fått någon att känna sig bättre genom att man ignorerar dem? Nej! Det är bara om man tar tag i problemen som de kan lösas och de kan sluta att ständigt ligga och gnaga sönder allt inom en.
Men då kanske du tänker: "Men tänk om man inte lyckas lösa problemet då? Kan man aldrig finna ro då?" Jo Cimon det kan du - för bara genom att försöka att lösa ett problem, känslan av att våga ta tag i det, kommer att få dig att känna dig mer rofylld, och garanterat också stoltare över dig själv. För att våga (i detta fall att erkänna ett problem och sedan ta tag i det) är bland det finaste en människa kan göra tycker jag.

Cimon: Måste bara säga att du verkar vara en fantastisk persson. Och det är första gången jag kommenterar ett inlägg någonsin i en blogg....

Och det här med brustna hjärtan är bland det värsta en människa kan uppleva, jag har fått mitt hjärta krossat på riktigt 2 ggr i mitt 27 åriga liv, och det är inget man önskar sin värsta fiende. Men som många redan har sagt så är den enda man kan be om hjälp: tiden... Det är det enda som hjälper, tro mig.. Tiden läker alla sår, när mitt hjärta brast första gången, så skrek jag åt alla personer som sa att : Ta det lugnt, tiden läker alla sår... Jag ville banka in deras huvuden i en vägg och säga att ingen tid i världen kommer hjälpa mig... Men dom hade rätt... Efter ett tag så går det över...

Och det är med att disssekera sitt liv, och överanalysera allt, Det sa min nuvarnade flickvän till mig senast för en vecka sedan att jag pysslar med för mycket... Och gud så rätt hon har när jag tänker efter.. Jag överanalyserar varenda situation i vårat förhållande.. Jag har blivit lite bättre på det nu, att släppa taget lite... men jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om hon en dag skulle bestämma sig för att krossa mitt hjärta :(

Men du klarar detta mannen! Håll ut bara! Slå iväg ett mail om du behöver ett gott råd eller vad fan som helst!

Sköt om dig!

Vad fan Cimon, kloning på dig!

Tack för att du skriver så jävla bra, och sant, Cimon.

Läser det om och om igen. För varje gång dras mina läppar lite mer uppåt. Tack ciiimpa, de gjorde du bra :)

Hej Cimon.
I synnerhet tror jag flickor är experter på att analysera sönder sina liv, du satte just ord på vad jag menar:
dissikera, det är just vad det heter! och jag kan tycka att om vi slutade sönderanalysera så skulle saker och ting lösa sig.
Menmen, har precis druckit upp en flaska rödtjut och tänkte på dig, och fan det känns varmt i mitt hjärta att pojkar också känner så där ibland.
Så fint att du kan skriva om det, visa känslorna som en riktig karl!

Men hörru du, slå en pling om du vill dricka några glas rött eller bara ligga lite nån söndagmorgon i min lilla men otroligt mysiga etta:
0709401561
/Nea

Enkelt. Ditt och hans och mitt och hennes. Allas kaos ockuperar sinnet med tankelopar för att ingen fixar tystnaden. Stängs surret av kommer ångesten. Kunde jag skulle jag krampaktigt hålla tag i snöret som håller din ballong på jorden. Ser hur du flyger iväg. Synd. Du kanske kan försöka hålla dig själv nere? Med åtminstone en fot, eller tå. Hur gick det med din pappa? Väldigt personligt det där. Hej i natten.

du är perfekt

Men Cimon, hur gör man för att bara njuta och strunta i att laga sånt som inte är trasigt? Hur gör man för att inte analysera varenda rörelse och vartenda meningsutbyte? Tror du att det kan funka att bara ta sig själv i kragen och bestämma sig för att bara njuta? Finns det kurser i livsnjuteri måntro? Är det studiemedelsberättigat i så fall?

Förut var jag bra på att lägga ner tid och tankar på fel saker (och fel personer också för den delen). Tror man måste vara med om en mindre katastrof för att inse att man ska ta en dag i taget.

Peace out!

Åh, brukar aldrig kommentera bloggar men nu måste jag. Det är ju så sant det du skriver Cimon, så sant! Man bara trasar ju sönder saker för att man tänker för mycket hela tiden, när man egentligen borde lägga all energi man har på att bara leva!
ps. du är bra som fan!

Vackra poetiska meningar!

Är precis likadan. Analyserar allt jag gör, allt jag tänker, man säger att man ska sluta så är man där igen. Bra inlägg.

När jag en gång fastnat i det där sa en vän till mig: johanna du analyserar inte situationen, du analyserar fram den! Och då, då var det så jäkla sant och jag försöker tänka på det de gånger jag villar mig bort från att bara leva livet..:)