labil
Vem försöker jag lura egentligen? Det första som händer när jag kommer in i mig lägenhet är att jag möts utav räkningar, sopor, disk och smutskläder. Vi summerar. Jag möts utav krav och ansvar när jag egentligen känner mig som ett nyfött barn, och bara vill ligga i en vagga och fokusera på skallror.
Bröstet krampar, och jag sliter tag i min skjorta och sliter av mig den fort. Alla kläder kväver mig plötsligt, och så står jag naken och har inte ens kommit förbi min hall på 1,5 m. Jag kliver in i duschen och tar några djupa andetag. Sedan fäster jag dumt nog blicken på den här rullen. Och så var det med det. Bra. Fint.
Den här rullen får mig att bryta ihop, igen. Denna tomma, helt betydelselösa, fula och färdiganvända rullen som numera inte ens duger med sin funktion att torka rent skinkorna med är som att se mig själv hänga på väggen med ett järnrör uppkört i röven.
















5LIVLY oibokloqmliv, [url=http://iyickxaeedfs.com/]iyickxaeedfs[/url], [link=http://utgwrnmgxwsi.com/]utgwrnmgxwsi[/link], http://kyhkwhlhezia.com/
Att torka sig på själva rullen när pappret är slut skulle säkert av många anses miserabelt, men jag gillar det.
När jag en gång reste i Asien med en vän och pappret tog slut så ropade hon nöjt från badrummet:"jag torkade mig med rullen", varpå jag kontrade med: "det gjorde jag redan igår".
Hang in there Cimon. Du klarar det här också.
Jag önskar att jag hade haft din blogg och inlägg som dessa när det tog slut mellan mig och min pojkvän. Smärtan hade säkerligen kvarstått men jag hade åtminstone insett att jag inte var ensam om att känna mig lika hjälplös som en baby.
Men som alla andra säger, klart som fan du kommer ta dig igenom det. Helt plötsligt vaknar man upp en morgon och inser att fan, det var en månad sen vi snackade sist, och då känner man sig rätt grym. Och kom alltid ihåg, hade förhållandet varit så perfekt som man alltid intalar sig i efterhand, då hade ni fortfarande varit tillsammans.
Take care!
Cimon!
Många kommentarer, många ord, många som känner med dig...och som vill stötta! Men vi är ju "bara" läsare av din blogg...egentligen känner vi inte riktiga Cimon. Jag såg dig på t-banan i sommar, vågar lixom inte hälsa, känns lite töntigt..du är ju lite som en kändis för oss som följer dig.
Jag har oxå varit i skiten, djuupt i skiten....det var mitt fel, bara mitt fel den gången..men det gjorde inte ett piss mindre ont för det. Jag gick lång tid under ytan...försökte kompensera min tomhet med fest...med andra killar osv. Men ständigt denna tomhet och meningslöshet! Mitt absolut bästa råd i sådana tider är att försöka att inte vara själv allt för mkt. Försök omge dig med människor som verkligen känner dig, som älskar dig för den du är, förutsättningslöst! Sen är det inte fel att försöka börja le igen, ha roligt...men inte så det blir maniskt, bara för att kväva det där onda....
Men var inte ensam.......
Du är konst
Cimon, det är så sorgligt. Själv har jag också en hård tid. Eller rättare sagt ett par hårda år. Jag satt här och funderade, finns det något tillfälle där en tjej som jag får prata med dig? Där man får dela med sig av sina misstag och få ta lärdom att ett klokt ord. Det är vara svårt att veta vem man ska vända sig till när de som stod en närmast inte finns där längre. jag känner, eller kanske vet, att du kan sätta dig in i min situation. Snälla hör av dig om du känner dig manad. Jag behöver det. Peace..
Det gör så ont i mig att se dig såhär Cimon. Jag vill kunna skriva något som på något sätt ger dig en uns tröst, hjälper dig i ditt helvete på något vis. På samma sätt som du så många gånger hjälpt mig, fått mig att le. Fått mig att må bättre när allt varit skit. Fått mig att vara så lyckligt lottad över att läsa dina texter.
Jag vill vara där för dig så som du varit där för mig. Krama om dig och lova dig att allt kommer lösa sig, att tiden läker alla sår och att glädjen kommer tillbaka. Men jag vet samtidigt att inget av det jag säger kommer kunna få dig att känna dig ett dugg bättre och det enda jag kan hoppas på är att du så småningom kan hitta tillbaka till det lyckliga i livet. Du kommer att bli hel igen.
Men ta nu först den tid du behöver för att bryta ihop, rasa samman, gråta och skrika, fundera och förargas, och så småningom resa dig upp för att i sinom tid läka.
Strunta i bloggen om du inte orkar med den. Skriv om det är det du behöver.
Vad du än bestämmer dig för att göra så respekterar vi dig, dina läsare kommer finnas kvar här hos dig. Du har alltid funnits där för oss. Du har alltid funnits där för mig.
All kärlek jag kan ge får du nu.
Cissi
Jag... vet inte vad jag ska säga. Jag blev tom när jag läste om uppbrottet, då jag följt era bloggar länge. Och det gör ont i mig, hur konstigt det än låter. Och dina texter får nästan mina ögon att tåras. Jag har alltid sett skrivandet som terapi, skriv skriv skriv. Allt behöver inte publiceras om du inte känner för det. Jag hoppas att du kan andas normalt snart. Men jag ska inte säga något, för jag vet hur jävla ont det gör.
många kramar till dig, Cimon.
Cimon! Jag kollar på closer nu! 3an :)
Ibland går man sönder, det är okej. Ibland är det omöjligt att hålla sig vertikal i mer än 2 sek. Horisontellt är okej. Ibland känns det som att vitala organ slitits ut ur kroppen, det är också okej. Det är okej att känna det som att livet inte går vidare och att inget läker alla sår, fast man vet att livet går vidare och att smärtan i alla fall blir mindre märkbar. Eller lättare att leva med. Den unga människans lidanden är den gamla människans historia. Det gör att vi i alla fall kan inbilla oss att vi blir visare och mer livserfarna.
Jag har ingen poäng med detta. Alls. Ingen.
puss cimon, du är någon för oss. vi älskar dig
I'm comin' 'round to open the blinds
You can't hide here any longer
My God you need to rinse those puffy eyes
You can't last here any longer
And yes they'll ask you where you've been
And you'll have to tell them again and again
And you probably don't want to hear tomorrow's another day
Well I promise you you'll see the sun again
Come on take my hand
We're going for a walk, I know you can
You can wear anything as long as it's not black
Please don't mourn forever
She's not coming back
Do you remember telling me you found the sweetest thing of all
You said one day this was worth dying for
So be thankful you knew her at all
But it's no more
And you're asking me why pain's the only way to happiness
And I promise you you'll see the sun again
Kärlek
Lucy
Filmen Closer som du lade upp en trailer på, den kommer på tv ikväll. 21:00 kanal 3. Hope it will cheer you up.
Kram
Låt dig själv ha panik. Stampa, skrik, kasta en tallrik och sup dig nedrig. Bränn upp en kudde, riv sönder en dålig bok. Lek inte stark, skratta inte förrens det är på riktigt igen. Lägg dig på golvet och möt ångesten. Va den människa du är och ät inget annat än pesto med nudlar. Börja leva sen, när du känner för det..och inte för att det finns någon annan. Man är inte någon, för att man har någon.
"Trust and belief are two prime considerations. You must not allow yourself to be opinionated." -James Dean
Många hör dig, så sluta aldrig tala.
/S
När jag gick igenom en break up kunde minsta lilla sak få mig att bryta ihop till en hög av tårar. Allting runt om mig påminde mig om honom, dofter, en speciell godissort, alla minnen, en gammal kvarglömd T-shirt. ALLT.
Mitt personliga tips är att låta dig få utlopp för alla dina känslor, gör inte som jag & håll inne på känslorna du känner, för dem kommer att bubbla upp till ytan förr eller senare, oavsett om du vill eller inte. Mitt förhållande var av den dåliga sorten & enda anledningen jag var ledsen var för allt jobbigt det förde med sig & jag kände att jag slängt 4 år av mitt liv i väggen. Jag hade förlorat vänner pga av att jag blev socialt tillbakahållen. Jag kände mig ensam & vågade inte öppna upp mig för någon annan än mig själv. GÖR INTE DET! det finns inget som gör mer ont än att bearbeta något sånt här själv. Så våga plåga dina polare genom att vara en baby som bara vill fokusera på skallror.. för det är okej att vara den babyn i sådana här tillfällen.
Efter den värsta stormen gått över kommer det att komma småskurar ett tag framöver men det blir lättare och lättare för varje skur och du börjar se allt genom nya ögon igen. Du kommer att se på det som en lärdom och förhoppningsvis komma ihåg det bra i förhållandet och lära dig av dina misstag.
tips: Se till att ha fun times med vänner & familj mellan de jobbiga stunderna..det får dig att glömma smärtan om så bara för en stund. Efter tillräckligt många fun times & bearbetning av sorgen kommer du vara på fötter igen med ännu mer lärdom än du hade förr!
Jag önskar dig det bästa!
Fy fan vad det suger att precis gjort slut, det gör bara ontontont som in i helvete och ångesten och ledsamheten tar ju aldrig slut känns det som.. Lider med dig, och er både, kärlek är svååååårt..!
..men du skriver iafl bra!
älskar dig babes, det blir bättre. Kom och hälsar på mig i Grekland, saknar dig! Andas allt blir bättre lovar! Tänker på dig & Yasmine hela tiden, be strong. Jag är stolt över dig!
(Nu ser det ut som jag kommenterat twice, vilket i själva verket var min kompis förra gången som lånade min dator. Varför tjatar jag om detta)
Cimon. Jag tänker inte tillägna en kommentar åt alla som säger "been there done that", "gå vidare, det finns fler tjejer". Jag vet hur det känns. Man måste få vara down, man måste få gråta. Det finns egentligen inte mycket att göra. Mer än att försöka ge kompisarna en chans att muntra upp en. Åk på solresa, ta en sista minuten och stick! Kommer du till London kan jag bjuda dig på en kaffe, eller drink och bara sitta tyst och titta ut över themsen. Tystnaden funkar bäst ibland... Bara få vara helt sjukt labil. Det är tyvärr en äcklig fas i livet. Tyvärr.
jag tyckte nästan synd om dig.... men sen detta. killar skulle springa i högklackat för vara den du är och det du kan göra.
världens kvinns finns där för dig och dem är fantastiska!
http://jackieferm.nu/2010/07/always-something-bright-2/
Cimon, Cimon! Det här är ju så klyschigt egentligen, men du kommer ta dig igenom det! Det tror jag du vet innerst inne också.
Det tar sin lilla tid. Det kan antingen ta väldigt lång tid, eller inte alls. Och man vill verkligen inte gå igenom det för det är så jävla mycket känslor i omlopp.
När jag och mitt ex bröt upp höll det på i tre månader för mig. Jag kunde ställa mig och gråta mitt ute på stan bara för minsta lilla grej. Jag trodde inte att jag skulle vara hel utan honom.
Mina sår är nog inte helt läkta heller, trots att det har gått snart två år. Men sakta men säkert så..
Jag har ingen aning om vad som har hänt mellan dig och M, tänker inte fråga heller för det är er ensak.
Men en sak som jag är säker på! Du tar dig igenom skiten.
Man är så mycket starkare än vad man tror. Och med hjälp av sina vänner och sin familj så kan mirakel hända.
Ta hand om dig.
Kram
We all must go through it sometime
You were not the first, you know
You stick your head in the sunshine
Don't expect the worst, though
If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it
Don't give up, you will make it
We all must go through it sometime
You were not the first, you know
Love got more hooks than a fish line
Belive it hurts, oh-ooh
If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it
Don't give up, you will make it
Out of the dark
Into the light
Over the edge
Over your life
We all must go through it sometime
You were not the first
You stick your head in the sunshine
Don't expect the worst, oh-ooh
If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it
Don't give up, you will make it
Hej! :D
Cimon dina fötter och fotsulor ser lite konstiga ut jag menar inte något taskigt men har du opererat de? :D
Skriv ny kommentar