tortyr

I samband med att påbörja en egen bok, läser jag alla memoarer, självbiografier och romaner jag kommer åt för tillfället. Verkligen nyttigt, tills nu. Jag har varit fruktansvärt vass, men fick precis min hjärna att klucka för varje steg jag tar. Den är grötig nu. Har någon utav er tänkt läsa Michael Nyqvist´s När Barnet Lagt Sig? För i helvete, bränn upp den. Gör det bara inte, läs den inte! Vad är detta för skämt? Har jag fått en fulkopia?

Låt mig få ge er en inblick i ett 206 s. helvete.

"Någon säger att konduktörern åkte iväg i en ambulans med en ledstång genom magen. Jag brukar åka med tåget när jag ska in till min moster och morbror i stan. På jularna åker vi till min farmor med alla julklapparna på tåget. Det slåt mig först när jag står och tittar på de sönderslagna tågen att jag själv har lagt stenar på spåren. Flera gånger men inte den här gången när tågen krockade.

(Ja ni undrar säkert vad fan han snackar om redan nu? Men nu till det fantastiska. Här har vi alltså stycket direkt efter denna text, samma kapitel, samma sida)

Vi har fått ett landställe, en röd vinkelstuga. Den ligger högst uppe i ett tomtområde. En smal grusväg går framför huset och på baksidan ligger en vik av havet med bräckt, nästan dyigt vatten. Vägen slutar i en vändplan och där börjar en slingrig stid som leder ner till en liten badstrand. Där ligger vi i solen, jag invirad i pappas bad-kappa, en tjock grön fotsid sammetskappa. Jag kisar mot solen. Pappa läser tidningen."

Och så fortsätter det. I samma stycke som den nog för intressanta informationen om hans stuga får vi även höra hur en Peter (vem är Peter?) är elak på skolgårdens näsor? Ni förstår ju, det här går bara inte.

Är det någon som läst den som har ett bu eller bä?