lady in white

Jag stod lutad mot en lyktstolpe mitt på Södermalmstorg med anklarna korsade, cigg i mungipan och solglasögonen balanserandes på nästippen för att se texten i den bok jag så nonchalant läste. 17:30 var det sagt att vi skulle mötas, jag och min dam. Klockan var nu 17:35

Herregud vad svetten rann, och jag ville inget hellre än att ta av mig kavajen, använda boken som fläkt och ställa mig dubbelvikt över en bänk för att hämta andan, men jag stod i. Som på givakt, väldigt snygg och proper såklart, där varje vinkel på kroppen är noga genomtänkt för att se på naturlig och överraskad ut som möjligt då hon väl dyker upp. Plötsligt fångar något annat min uppmärksamhet. Jag står bakom en kvinna som ser helt otrolig ut. Jag flackar lite med blicken för att inte bli upptäckt av min flickvän som är här vilken sekund som helst. Men, jag kan inte låta bli. Vem är hon?

Det blir en slowmotionsituation, där en smörig och högst funktionell Bon Jovi-dänga hörs i bakrunden och man väntar på att få se denna någons ansikte sakta blicka bak över axeln och flörta. Jag flackar fortfarande och spanar som en spion upp över boken så att jag precis kan se henne. Så förbjudet. Jag hann se på sekunden, hennes ansikte och kan inte plötsligt inte behärska mig utan tar sats med hjälp utav lyktstolpen och springer fram för att stoppa denna raska kvinna. Ja, hon såg bestämd ut på sin sak men frågande med blicken.

Väl framme, kysser henne snabbt och överraskande, min kärlek.