Tomheten efter Stjärnorna på slottet

Jaha, det var det. Fy fan, vad tomt det redan känns. Vad ska nu lördagskvällarna klockan 20.00 fyllas med?

I likhet med många andra var jag inte så där störtimpad av namnen i årets Stjärnorna på slottet. Jovisst kunde det vara lite kul med Kim Anderzon som gjort så mycket och verkar levt om en hel del. Och jag har alltid varit svag för Johan Rheborg. Men med handen på hjärtat hade jag inte alls särskilt stort intresse av Louise Hoffstens, Johan Rabaeus och Christer Lindarws liv och hågkomster. Trodde jag.

Fel hade jag. Jag blev helt investerad i ALLAS livsöden. Grät och skrattade och blev kompis med dom via tv-rutan. Och det är ju det som riktigt bra tv gör. Slår en på fingrarna. Motbevisar en. Ställer saker på ända. Engagerar. Dessutom fick jag ett nytt ord att slänga mig med: gruppfemma. Jojo, sug på den ni. Det har Kimpa garanterat gjort. Hahahahahahaha!

Btw. I tablån för nästa lördag kl 20.00 i SVT1: The Invention of Lying. En (rätt usel) amerikansk komedi från 2009 med och av Ricky Gervais. Veckan därpå startar Melodifestivalen. Oh, lord. Som sagt, vad ska nu lördagskvällarna klockan 20.00 fyllas med?