Recension: Hell on Wheels

Nyligen skrev jag om de elva (!) västernserier som är på gång i USA. Först ut av dessa är sepiaindränkta Hell on Wheels (AMC).

Hell on Wheels är klassiskt upplagt med 1860-tal, efterkrigstid, slaveriefterdyningar och skitiga skägg. Anson Mount spelar en hämnande änkling, på personligt korståg för att dräpa de män som våldtog och mördade hans hustru. Jakten på förövarna tar honom till den framväxande järnvägsläggningen (= hell on wheels, ey, get it?) och den blir sedan backdrop för all annan handling också.

Låt mig genast säga som så här: It ain't no Deadwood. Men vem hade vågat tro på såpass? Deadwood är nästintill fulländing och det beror till mångt och mycket på en person; Al Swearengen (odödliggjord av Ian McShane). I Hell on Wheels är Swearengens motsvarighet en girig järnvägsopportunist spelad av Colm Meany. Men nay, det krävs mer än ondskefullt orerande för att nå Swearengen-klass.

Hur som helst. Ett avsnitt säger inte mycket. Det handlade mest om att lägga grund och presentera rollfigurer. Och det gav mig en bra känsla för fortsättningen. Jag vill se vidare!

Två saker bara: 1. Gravt underutnyttjande av Ted Levine! Bu! 2. Både ljud och en del specialeffekter känns rätt b.