Jag har ju helt missat att berätta vad som hände här om dagen! Haha. Jag sitter redan nu själv och biter på naglarna, hoppar upp, upp upp i min stol med grym fjädring och skakar på huvudet i all världens fart!

Det börjar med att jag strosar i harmoni längst Södermalms gator, bakfull (vad annars) och otroligt sugen på att få krypa hem från gårdagens bravader. Detta är alltså mitt på ljusa dagen. Plötsligt hör jag ett galloperande ljud och någon som ropar mitt namn. Jag tar ett djupt andetag, drar upp smilet och vänder mig om.

-Förlåt Cimon, jag om någon vet ju hur detta kan vara en mardröm, men jag är bara tvungen!" (Jag, jo jag gapar... Öppna ögon) -Måste bara säga att du är ta me fan klockren!" (Jag.... stirrar och gapar ännu mer. Ögonen börjar nu få liknelse till golfbollar) -Jag tycker du borde fundera på att börja köra standup med mig!" (Jag ger mig själv en örfil, SMACK! En fet en. Självklart undermedvetet mina vänner, självklart)

Framför mig står ju för i helvete Björn Gustavsson och hyllar mig till skyarna. Den lilla gottegrisen alltså. Och vi stod och snackade på om allt möjligt skit ett bra tag. Tillslut säger vi hejdå, jag går runt krönet och känner efter om jag skitit i kalsongerna.

Check, hybris över mitt egna kändisskap, borta! Jag har fortfarande idoler. Vad tycker ni, ska jag slå Björnen en signal och föreslå en duett på scenen kanske? Skulle ni kasta trosor eller bananskal på mig?