Jag blir ledsen i ögat när jag tappar sugen på serier som jag från början älskat med hull och hår. Men så rullar de på, säsong efter säsong och förlorar lite mer av sin själ för varje omgång. Åtminstone de serier som inte har haft en tydlig början, mitt och slut (läs: Buffy).

Det verkar finnas en mall för hur en sån här par-som-löser-brott-serie ska se ut.

Min twitterkompis tvknarkaren och jag har snackat en hel del om det här med att forne häradsbetäckaren Dean Winchester inte haft någon att vuxenkrama på e-v-i-g-h-e-t-e-r. *spoilerläsning följer, läs bara om du är ikapp USA*

Det duggar tätt av små Buffy-reunions här och var i amerikanska serier. Jag älskade den som Supernatural åstadkom nyligen, med James Marsters (Spike) och Charisma Carpenter (Cordelia). Nu är det dags igen. 

SÅ HÄR MYCKET!!!! *pukor och fyrverkerier* *yttepytteliten spoileralert fortsättningsvis*.

Ni som följt bloggen vet ju att jag peppat för det här sedan nyheten kom ut att Charisma Carpenter och James Marsters skulle gästa Supernatural. Äntligen, på fredag, är det dags för avsnittet att sändas. Älskar att det heter Shut up, Dr Phil!

Det känns tryggt att Supernatural är tillbaka. Har saknat seriens swagger. Och vem lurar jag? Jag har också längtat efter bröderna Winchester. Men bäst med premiäravsnittet var ändå när *spoiler - markera texten för att läsa*