Bluesmusiken tjuter från huset på klippmarken bakom honom. Han sitter balanserande, korsbent på badbryggans rep-stolpe. Vattnet rör sig stilla framför honom. En motorbåt rullar puttrande in på grannbryggan, himlen är grå med solens ljus vänster på hans nörliggande horisont. >Jag är på väg, åter igen...< tänker han lugnt för sig själv. >Nu är slutet på min livsresa, och starten på en ny! Mot London och nya levnadsmarker. Uppgifter att uppfyllas, erfarenheter att hämta, kunskap att vinna, nätverk att byggas. Ja, allt som är livet i sin helhet, med min medverkan!< Med sitt honungssötade te konstaterar han sitt Nu. Han är åter i rörelse mot sin nära framtid - London och allt det som infinner sig där: Resor, Idé-skapande sessioner, livsnjutande, samlevande i stunder utav kreativa inslag. Nästa scenplan står framför honom och väntar hans ankomst. Hans närkontakt med nuvarandet är enorm. Kvällen sänker sig och ett nytt kapitel framstår.

Emanuel Wäsström reser sig för att fortskriva sitt liv.

Och Kärleken grät, den grät det blod som skapat dess själva existens.

Kärleken grät för den förlorade Viljan som gett Näring åt den själv.

Och ur det Blod samt Vilja som Kärleken en gång var föddes en annan Vilja.

Ja, ur den pöl som en gång varit Kärleken steg Viljan utav en Ny Kärlek fram.

Men den Nya Kärleken blev aldrig vad den en gång varit.

"Vad är jag?" frågade den Nya Kärleken.

Livet, skaparen till Allt, svarade: "Du är Kärleken, dömd att Älska det du väljer att Älska. Din Näring är Viljan. Och när Viljan försvinner kommer du att dö - men ur ditt Kött skall en Ny Kärlek kliva"

"Varför måste jag dö?" frågade den Nya Kärleken.

"För att det är Min Vilja" svarade Livet.

"Men jag vill inte dö!" ropade den Nya Kärleken.

"Då förnekar du mig Min Näring, och då kommer också jag att dö" sade Livet.

"Jag förstår", sa den Nya Kärleken "då skall jag Älska tills min Vilja har gått förlorad för att på så sätt ge plats åt en Större Kärlek!"

Och den Nya Kärleken Älskade.

Och Livet Levde.

Tillsammans skapade dom Allt.

Tillägnad Marisol

.:. 20/09/11

jag ommoblerar mig sjalv...

show some love for the Underdog - he who fights in the fog

the more you push him down, the harder he will strive for the crown

and don´t you dare challenge him in a duel - it will only feed his fuel

cause he can never lose or sob - thats why he is the Underdog

-Sharly Lonami

http://www.youtube.com/watch?v=-IunmW3wI5Q

Det ar nagra saker jag maste beratta.

 Jag ar val medveten om att pa ytan ser mitt liv har valdigt glammigt, haftigt och chill ut – precis som den drom det faktiskt ar. Jag skall nu dock beratta hur mitt liv ser ut Under ytan som ar min drom.

Nar jag har tankt pa olika saker jag vill gora i livet, da ser jag en bild framfor mig ungefar, ”sa vill jag ha det!” – och pa detta siktar jag. Nar jag val hamnar i den har ”dromda” situationen, sa uppenbarar sig en hel del saker som man (jag) inte tanker pa fran borjan. Till exempel dom morka, skuggade sidorna – dom sidorna du inte ser/kanner forrens du ar i skiten.

Jag ar nu i skiten/min drom (som jag redan berattat) levandes i ett dromhus med en dromutsikt och med dromlika tillgangligheter till i princip allt du kan tanka dig en vuxen man (ung man) kan tankas roa sig med. Dock sa utnyttjar jag inte dessa mojligheter till det  yttersta, for jag har lart och tranat mig sjalv i att leva ett sparsamt liv.

Nar jag sager Trana sa menar jag faktiskt Trana; genom att utsatta mitt psyke for disciplins-test ovar jag mitt sinne att kunna ta distans fran de tillfalliga behoven - allting har i livet ar tillfalligt, ingenting varar for evigt, ingenting alls. Ovningarna kan vara sa enkla som att lata bli att satta mig framfor teven nar jag ar uttrakad – jag kanner dragningskraften fran teven, men jag motarbetar den och tar kontroll over min egen kropp och sinne; detta ar psykisk traning och kommer gora dig starkare i ditt eget sinne och i din egen drivkraft att kunna gora vad du vill gora – inte vad som lockar for stunden. Nar du forstar detta kan du till viss del forsta hur insidan pa mitt huvud fungerar.

“If there was ever to be created an ultimate scenario of mind-discipline-training, it would look like this;Walking through the desert while dying of thirst, and at the same time having a bottle of poisoned water with you, that you know might kill you if you fall into the temptation of drinking it.”
Sharly Lonami

Tar en skriv-paus med en dominikansk korsbars-cigarrill som jag fick utav en skum typ
(normalt roker jag inte tobak - jag tycker att det ar ackligt och min kondition forsamras )

Dock sa ar jag langa vagar fran fullkomlig I detta.

Med detta sagt, vill jag tillagga att det finns vissa saker har i livet som du inte kan fa. Fullkomligt omojligt, och jag ar 100% serios nar jag berattar detta for dig;
 Viss kunskap kommer du Aldrig i ditt liv kunna kanna till,
Vissa upplevelser kommer du Aldrig i ditt liv erfara,
Vissa manniskor kommer du Aldrig i ditt liv att traffa,
 Vissa drommar kommer du Aldrig i ditt liv kunna uppfylla – OM du inte offrar nagot i gengald, t.ex; din medvetenhets oskuld, pengar, stolthet, moral, etc. Du har hort detta forrut i andra ord. ”Nothing in life is free” t.ex. Men jag vill nu upplysa detta extra mycket – for att det ar just Detta som har gjort att jag har hamnat dar Jag ar idag. Det ar Darfor jag har upplevt sa manga fantastiska och underliga saker som ingen annan kommer att uppleva.

Det ar just Darfor jag om dagarna umgas med en 37-arig foredetta gangster och pratar filosofi. Det ar Darfor jag av densamme man kanner en konstant oro over att han kommer lura mig. Det ar Darfor jag nastan blev grundlurad och ranad igar av manniskor jag sjalv bjod in efter en svang pa krogen, om jag inte hade varit medveten vad de var kapabla till. Det ar Darfor jag haromdagen diskuterade framtida drommar med en tidigare fangslad man – dar han vill leva i ett enormt hus med 150 oskulder och oandligt med pengar – och dar jag vill leva i ett litet sparsamt hus med endast min familj och barn utan att ha anvandning utav pengar.

Detta ar bara ett litet urval utav de situationer jag lyckas forsatta mig i, och jag vill lova att ibland skruvar mitt huvud upp sig till en punkt som ar valdigt plagande. Och varje gang min hjarna nar bristningsgransen, da tvingar jag mig att tanka pa att mitt liv inte ar over och att jag kommer vara en viktig erfarenhet rikare. En erfarenhet valdigt fa andra manniskor i varlden har erfarit.

For varje gang jag inser nagot nytt i varlden, da inser jag hur otroligt lite jag vet. Detta gor mig daremot inte radd – detta gor mig tvartom mer driven att toja granserna bara lite till, och bara liiiite, liiite extra, och eeeen gang till, liiiite mer bara...

Hur exakt detta kommer att sluta vet jag inte – men jag kan beratta att det ar valdigt nedtyngande och upplyftande pa samma gang. Och det basta tips jag kan ge Dig fran alla mina erfarenheter ,av mina endast 22 ar pa jorden, ar detta budskap;

Varlden ar aldrig vad den ser ut att vara - om du valjer att borja ta reda pa hur den egentligen ser ut, se da till att vara beredd pa att din varld kommer att kunna vandas upp och ned pa, under loppet utav en sekund.

Jag vill ocksa saga att mitt beteende i vissa fall vilar pa gransen mellan dum och modig/klok och modig – och bor inte efterliknas forrens du vet vad for risker du utsatter dig for. Ibland gar det dock inte att se riskerna, dessa ganger blir ditt fall fran stegen ner till marken desto hardare och kan sara dig for resten av ditt liv.

Sluta aldrig ifragasatta dig sjalv!

Frid at ditt sinne

Jag har under de senaste dagarna skrivit som en besatt. Jag har inte sovit i min sang pa tva natter, forutom nar jag gick for att satta mig i min tankar-fatolj for att - just det - tanka. Tror att jag somnade da, det var heller inte sarskillt svart med det otroligt rogivande scenariot utav en soluppgang framfor mig.

Min sang i min "tradkoja" - till hoger ar utsikt mot havet, till vanster ar spiralstegen fran vardagsrummet.

Jag skall idag presentera en mycket speciell man for er. En man som jag haft turen att traffa under mina resor genom varlden. Han ar som jag, en kringresare, fast i ett mycket mer avancerat stadium. Dartill sa ar han ett tiotal ar aldre an mig. Mannen heter Sharly, Sharly Lonami. Jag citerade honom i mitt tidigare inlagg. Nar jag berattade att jag citerat honom pa en internetsida fungerande som en dagbok blev han ganska road. Nar jag berattade att jag varit med i ett TV-program som heter Paradise Hotel kunde han inte halla sig for skratt. Kan du forestalla dig hur han da reagerade nar han fick veta att jag faktiskt vann? Det var en valdigt absurd situation. Speciellt nar han artigt borjade fraga ut mig om programet och dess syfte. Sharly gillar inte tevens underhallande makt. Han accepterar TV:n som upplysningsinstrument, men inte som en form av underhallning - han anser den vara forblindande och giftig.

Mitt emellan de tva fronthuses bor jag, pa den triangulara overvaningen.

Efter en lagom ointresserad utfragning fran hans sida kom vi till slut till hans sista fraga; But how did you win? Jag svarade genom att rota fram mitt Peace-tecken och halla det framfor ansiktet pa honom.

By not playing the game, sa jag. Och det var sanningen. Jag berattade ocksa att jag knappt fatt en enda negativ reaktion fran de svenska tittarna - vilket aven han forstar ar ovanligt - utan snarare tvartom. Jag hade overrosts med gratulationer och ryggdunkningar. Det ar fortfarande overkligt for mig.

Sharly undrade vad jag skrev om i min blogg. Inte mycket nu for tiden, sa jag. Men jag berattade att aven har spelade jag inte spelet en akta bloggare skall gora med dagliga uppdateringar om sitt privatliv. Till en borjan, javisst, men till slut blev det daligt med uppdateringar.

Det jag vill komma till ar att; jag fragade Sharly om han kunde tanka sig att skriva ned texter da och da som jag kunde fa publicera pa min blogg. Glatt overraskad blev jag nar han svarade pa sitt exotiska satt att tala;

"Yes brother, I can"

Till nasta inlagg kan ni forvanta er ett inlagg fran en man med avsevart storre varldsinsikt an jag. Sjalv vantar jag som ett barn pa julafton. Detta kan bli en borjan till nagot valdigt intressant.

Darfor har jag valt att oppna min sida pa Facebook for alla. Detta gor jag for att jag vet att Sharly ar en man med otroligt mycket kunskap om hur ett akta liv skall levas, och detta maste bara delas med resten utav varlden. Lat oss borja med dig och mig.

HAHA!

"Hej, har ar min drom!"

Sa skall min bok borja, nar jag skriver den om 10-20 ar. Om jag inte blir for sugen och skriver en bokjavel nu. Med sa mycket material jag skriver om dagarna skulle jag kunne gora det snart nog.

Jag har en tjock 2010-2011-kalender. Jag fick den av en slump utav en tjej i Ostersund ( av alla stallen ) som hade en kalender for mycket. Den har kalendern har kommit till mycket nytta for mig. Till en borjan fylldes den med nagon fodelsedagsanteckning, senare nagra fa memoarer, ideér eller paminnelser nagon dag frammat. Har borta, pa andra sidan varlden, har det blivit min narmsta kamrat.

Fran att planet landade i Punta Cana och tills for 1 timma sedan, nar jag satt och sag Barcelona VS. Real Madrid-matchen for 1 timma sedan, har jag den med mig och skriver ner allt som kommer for mig. Jag har, efter en av otaliga skrivar-stunder, namngett den:

Min Dröm.

Ibland spenderar jag sa mycket tid med Min Drom att jag kommer pa mig med att skriva ner tankarna exakt som jag tanker dom. Men oftast hinner jag uppleva mitt liv innan jag skriver ner det. Haromdagen satt jag tidigt en solig morgon vid en surfarstrand och tittade pa den nyvakna solen - och nyvakna surfare - och diskuterade livscyklar med Rey Sabio - Kung Vis, sa kallas Pablo fran sin ungdom. Sjalvklart var Min Drom vid sidan av mig, i en skon tygpase med olika gron-textade freds-slogans pa sig. Alltsa nedskrivs inte bara upplevelserna, utan det erfars ocksa utav Min Drom pa plats. Jag tankte nu, ge ett smakprov pa vad som kan hittas i min dunkla, men ack sa levande, drom...

BUBBLAN (del 1/2) Nedskrivet 9:e April. Dom. Rep.

Han sitter ofta och spelar munspel pa stranden sent pa eftermiddagen vid palmen narmst havet. Solen har precis passerat sin svettigaste timma och lagt sig bekvamt till vila bakom hans palm - och hus - sa att den kastar langa svala skuggor pa platser med horisont-utsikt.

I Sin beiga tygpase har han den utrustning som kravs for tillfallet: Munspel, Bok, Min Drom ( se ovan ), Penna, Tandsticksask ( Gevalia - for de ovantade tillfallena ), och en mobil. Mobilen har han utiifall nagon av de 3 personer som har hans nummer vill ha tag i honom. Flip-Flopen ligger hemma utanfor hans dorr, dom ar mest i vagen pa stranden.

Med langt och solblekt har som viftas i takt med vindbyarna och sitter han pa ett skogs-gront badlakan med en matchande beige keps nedtryckt over pannan. Detta i balans med hans halvnakna brunbranda kropp, och det enda kladesplagget han bar, ett par slitna jeanshorts fran Australien med ett skinnbalte skankt av sin mor, ar han en klockrent strandstiliserad ung modern svensk man. Eller kanske bara en luffs med for langt har och trasiga - och alldeles for lite - klader.

Den har dagen har varit som manga andra. Han vaknar tidigt, ater en latt frukost och tar en kopp kaffe ute pa balkongen till hans strandhus ( ja, jag skrev strandhus ). Hans absoluta favoritplats. 2 soffor med ett bord och en fotalj med ett litet skrivbord, allt utav tra saklart. Detta med 2 japanska barbara "travaggar" omsorgsfullt placerade sa att man far en kansla utav att vara i ett rum, fast utomhus. Och glomde jag saga, i Karibien med dess 30+ grader och svalkande, exotiska vindar. Inte att forglomma, utsikt mot stranden.

Efter frukost tar han en bruklig joggingtur langs den vanstra strandlangden, med lika mycket hotell langs stranderna som den hogra strandlangden. Turisterna han springer forbi ar alla tomma blanka ansikten for honom. Han lever i en helt annan varld. En riktig varld - fast valdigt lik en semester-varld. Han brukar jogga forbi dessa som koner pa en fotbollsplan. En hinderbana. Ibland tjuter hindret till utav forfaran nar de blir nedstankta av en illvillig joggar-fot. Ibland ropar nagon fran de forbisvischande solstollarna sma halvhjartade "HOLA!" efter honom. Men oftast glor dom bara dumt. Han ar trots allt den enda utav sitt like, och han vet det. Enda av sitt like utav tusentals manniskor pa en lika manga tusentalsmeter lang strand. Inte bara ar han lang, yngre, mer langharig och snappet mer valtranad an the average tourist. Han bor pa 1 av 2 privatboenden vid en strand, i hela Punta Cana ( resten ager hotelenl eller liknande rorelser ).

Utover detta ar han ocksa Sjalv.

Efter joggingturen ar det dags att mjukstarta dagen med musik. Vid ett senare tillfalle kliver han ner till stranden, som nu, for att lasa, spela munspel, eller endast for att kanna sig levande. Idag ar det dock nagot som stor honom. Hans sinne kan inte fa ro och han kanner sig plotsligt... "Kan det vara den kanslan? Omojligt, jag ar skapt for detta!"

Slut pa del 1, fortsattning foljer.

Som sagt, ett smakprov. Nu vantar varlden pa mig, har i Bávaro ar det langhelg fran och med ikvall, alla affarer stanger inatt ( onsdag ) vid 00:00 tills torsdag 00:00 pa grund utav en kristen helgdag.

Hasta Luego

Gott folk! I Dominikanska Republiken verkar det som att man gor helt andra saker an att hanga pa Facebook eller blogga. Jag sitter knappt vid internet och jag kanner inte ett dugg sug att sitta dar nar det val hander. Sen ar det svart att fa tillgang till datorer i allmanhet.

Punta Cana, dar jag bor, ar ett omrade gjort for turister. Utan turister skulle det inte overleva. Det ligger pa ostra sidan av Dominikanska Republiken och det ar typ 30 grader varmt aret om. Det finns ingen ordentlig infrastruktur i Punta Cana och ingen har korkort. Om polisen tar dig sa betalar du typ 200 peso (en peso ar 0,18 svenska ungefar). Passar mig bra eftersom jag inte har nagot korkort. For ovrigt tror jag det ar battre att inte ha korkort har, for det finns inga regler. Instinkter ar det man anvander.

I helgen var jag i Santo Domingo, huvudstaden, och sag Swedish House Mafia upptrada. Det var en riktigt sjuk upplevlse, jag fallde nagra tarar pa slutet (kl. 06.00, tror jag) av hanforelse. Tanken att jag akt till andra sidan varlden, enda svensken i hela landet, (om jag sager att jag ar Swedish tror dom att jag ar fran Switzerland) och ser fantastiska Swedish House Mafia med tusentals askadare var riktigt tungt. Fick en t-shirt av en Dominikanare dar det stod I-Love-Swedish-House-Mafia, nar jag sa att jag var svensk, sen tog dom bilder pa mig. Ballt, som sagt.

Om nagra dagar ska jag flytta in i ett riktigt sjukt strandhus med utsikt over White Sands. Och om en manad borjar jag jobba pa Hard Rock Hotel & Casinos (enda Hard Rock Hotel med ett kasino innuti, i varlden) nya klubb Oro. Dom har nagon form utav staff-house som man far bo pa i ocksa.

I huset jag bor just nu finns en stor, gul, mexikansk hund vid namn Jamiro. Han ar riktigt kelig och brukar gilla att sova i min sang. Vi ar bra polare, den jag pratar minst med, men forstar mest. Sen har vi Milena, 3-ariga dottern till Jean Carlo. Hon ar Venezuelska/Belgiska, vi kan inte riktigt kommunicera for hon pratar flemiska, valdigt forvirrande for Jean Carlo ocksa. Men hon forstar spanska, och lite engelska. Sen Sofi, Jean Carlos fru, hon ar regionschef for en turistbyra. Varannan dag kommer en nana och lagar mat o grejer.

Det verkar som att livet bestamt att jag skall stanna i Karibien ett langre tag framover, sa jag har borjat gora mig bekvam och sakta men sakert forvandlas till en Dominikanare. Innebar dock att min kontakt med Sverige ar dalig. Men jag ska hitta pa nagot. Vanta ni bara. Tills vidare kan ni googla pa "Caribbean", eller "Punta Cana" om ni vill se en bild pa mig. Eller varfor inte "blonde, long-haired swedish guy in Dominican Republic", kanske funkar..

Hasta luego.

Javisst. Nu sa! Biljetten ar bokad. Om nagra dagar aker jag mot Dominikansa Republiken. Igen!

Jag har faktiskt varit dar tidigare. Dock med min familj nar jag var mindre, pa manga vis. Yngre, kortare, mindre biffig, kortare har, mindre kroppsbeharing, mindre kalsonger,(...) mindre erfaren. Och framfor allt mindre koll pa vad fanken varlden var for plats.

Nu med lite mer koll (!) pa varlden och koll pa mina dromar och mal sa ska jag ta mig dit bort for att fa en kansla for stallet. Menandes Central Amerika. For snart tre ar sedan blev jag tillfragad att komma till Dominikanska Rep. for att jobba. Vad ska jag jobba som, fragade jag? Som bartender, sa han! Jag kan inte, sa jag. Det gor inget, sa han. Han ar Jean Carlos, en bartendrande, eldsprutande Venezulienare jag jobbade med pa Rhodos, sommaren 2008. Det blev inte riktigt av - att aka dit. Jag var lite osaker pa mig sjalv och min plats pa jorden. Allt kandes lite for... snabbt kanske? Vet inte riktigt. Dragningskraften har alltid varit stor att aka over det stora havet och kolla laget, men det blev aldrig riktigt av genom aren. Dock sa har dragningskraften bara blivit storre och storre. Sakteligen hade idéer och drommar satt sig i mitt huvud. Drommar som jag nu skall forsoka inforliva.

Min tid i Spanien har varit intressant. Jag har tankt mycket, last mycket, skrivit mycket. Lart mig som Spanien. Lart mig umgas med en mini-Yorkshire. Lart mig umgas med en mini-chilenska. Gjort ett halvhjartat forsok att lara mig spanska. Gick val inte direkt sa som jag forestallde mig, men dom sager att jag har ett bra uttal och kan prata en del, bara att jag inte gor det. Sa mojligheten finns fortfarande!

Jag kanner mig tillrackligt vuxen och skaggig for att nosa lite pa min drom. Bara lite granna, till en borjan har jag tankt. Vi far se vart det bar mig. Spannande, spannande. Hur det skall sluta vet jag inte riktigt. Jag sager som jag alltid brukar saga nar jag reser fran Sverige och folk fragar mig nar jag kommer tillbaka:

Jag kanske aldrig kommer tillbaka.

Hittills har jag alltid kommit tillbaka, men det kanns anda skont att saga sa. Frigorande! Snart kanske jag sager meningen utan kanske.

Kanske det ni, kanske det...

Tankte satta min stuga i mitten dar nagonstans..